Språk

De språk som talas i Mellanöstern kan delas in i tre stora familjer, som är helt obesläktade med varandra.

* Semitiska språk, såsom hebreiska och arabiska. Till de semitsiska språken hörde också arameiska som var ett världsspråk under antiken.

* De turkiska språken. Dessa har kommit med sent invandrade erövrare från centralasien. Omkring år 1000 e Kr. gjorde turkiska erövrare till herrar över Persien under en tid. Senare grundlade turkarna ett imperium i Mindre Asien, som länge hade varit kristet och grekiskttalande område.

Turkiska är modersmål för cirka hälften av invånarna i dagens Turkiet. Till de turkisktalande folken hör också azerbayjanerna i Nordvästra Iran och Södra Sovjetunionen. Det turkiska språket har sugit upp många persiska, arabiska och kurdiska ord, men är till sin grundstruktur helt åtskillt från alla dessa språk.

* Indoeuropeiska språk. Hit hör bland annat armeniska samt ett antal iranska språk såsom farsi (persiska) kurdiska och baluchi. Dessa är besläktade med de europeiska språken.

Begreppet indoeuropeisk myntades under förra århundradet, när man upptäckte att det antika indiska språket har systematiska likheter med latin och grekiska. På samma sätt kan man hitta vissa likheter mellan kurdiska och de språk som talas i Europa idag.

Man kan hitta likartade ordstammar, framförallt när det gäller räkneord, familjerelationer, namn på kropsdelar och vissa djur.

Exempel:

Emellertid är det få ord där likheterna är uppenbara. Släktskapet visar sig mer i språkets struktur. Ordföljd och böjningsmönster skiljer sig en hel del mellan kurdiska och svenska, likaväl som det finns stora skillnader mellan t ex tyska och franska. Men vi kan använda samma grammatiska begrepp för att beskriva dessa språk,medan det behövs en annan typ av begrepp för att beskriva t ex. ett semitsikt begrepp som arabiska.

Utarmning i Turkiet

Kurderna har ett eget språk som tillhör den indoeuropeiska språkfamiljen. Detta är ett banalt och självklart faktum, som tyvärr måste fastslås med ordentlig skärpa. Kurderna har nämligen blivit utsatta för så många propagandistiskt färgade påståenden att det idag finns människor som tror att de varken har något eget talspråk eller skriftspråk.

Kurdiska är ett ordrikt språk med många bildutryck. Känslor och stämningar kan utryckas mycket poetiskt. Framför allt har det kurdiska språket berikats i omvårdnaden av det talade ordet. Det finns en rik skatt av sagor, visor och ordspråk. Men kurdiska är också ett litteraturspråk. Efter Ahmed-e Khanî som diktade sitt verk om Mem och Zin på 1600-talet följde en litterär blomstring i de kurdiska småfurstendömena. Idag hålls flertalet kurder avstängda från sitt kulturarv.

Den turkiska staten driver sedan 1920-talets kemalistiska omvälvning en konskvent politik för att förturka sina medborgare. Alla hänvisningar till att det finns ett kurdiskt språk, en kurdisk kultur och ett kurdiskt folk är strängt kriminaliserade. Genom att Turkiet dessutom övergick till latinsk skrift vid samma tid är det idag få som kan läsa de gamla kurdiska skrifterna, som är skrivna med arabisk ortografi.

Den irakiska staten, som med gaser, flyganfall och tvångsförflyttningar är i färd med att skapa en ”Entlösung” av den kurdiska frågan, garanterar i sin författning kurdernas rättigheter. Skolor, universitet och akademier har byggts upp för kurderna. Under de senaste årens ursinniga arabiseringspolitik har många kurdiska skolor stängts, men kurderna har haft möjligheter att utveckla sitt språk och sin kultur. Det skrivs romaner, poesi och facklitteratur på kurdiska och man kan hitta såväl Shakespeare som Strindberg i kurdiska översättningar.

Den kurdiska som används för litterärt bruk i Irak bygger på den dialekt som talas i universitetsstaden Sulaimani, alltså en variant av sorani-dialekten. Den skrivs med speciellt anpassade arabiska bokstäver. Stavningen är reformerad och en helt fonetisk med egna bokstäver också för de korta vokalerna.

Besläktad med persiska

Kurderna i Iran talar huvudsakligen sorani liksom flertalet av deras bröder i Irak. De iranska kurderna har inte tillgång till någon skolundervisning på sitt eget språk och de har små möjligheter att odla sin egen kultur. Den iranska staten har av tradition spelat på kurdiska upprorstämningar i grannstaterna men betraktat sina inhemska kurder som en slags perser.

Det kurdiska och det persiska språket är besläktade, ungefär som spanska och italienska. Skillnaderna mellan dem är dock så systematiska att de omöjligen kan bestraktas som varianter av ett och samma språk.:

* Historia :

Det nuvarande persiska språket har utvecklats ur fornpersiskan via parthiska och pehlevi och har vidare absorberat så många arabsika ord att halva ordförrådet nu är av semitiska ursprung.

Kurdiska har antagligen utvecklats ur mediska, ett språk som skillde sig från det persiska redan under antiken. Vidare har det kurdiska språket bevarat mer av sin ursprungliga karaktär än det nypersiska och är inte lika influerat av det arabiska. Man kan se att kurdiska och persiska är närbesläktade men åtskilda språk genom att studera de vanligaste ordens stammar. Under tidernas gång har vissa konsonanter systematiskt glidit i sär.

Exempel:

* Verbsystem :

Kurdiska verb böjs med förstavelser och ändelser som visar tempus och modus samt personändelser. Systemet är mycket enhetligt och har man lärt sig att böja ett verb så har man i princip en nyckel till alla andra verb. Medan ett svenskt verb kan ha tre olika stammar (sitta, satt suttit) kan man klara de kurdiska verben med två stammar. (Det finns naturligtvis undantag, men de är få och kan räknas på ena handens fingrar).

Det persiska verbsystemet är likt det kurdiska i sin grundstruktur. Emellertid skiljer sig det kurdiska verbsystemet på en avgörande punkt från andra mer eller mindre besläktade språk. Det är hela mönstret kastas om när man böjer ett transitivt verb i förfluten tid. Meningen ”jag såg dem” måste byggas efter mönstret ”mig de sågo”

De omvända böjningsmönstren följer skilda grammatiska regler i olika dialekter. Förekomsten av sådana passivliknande böjningsmönster är dock en gemensam nämnare för alla dialekter av det kurdiska språket. Om man är osäker på om en viss lokal dialekt är kurdiska eller inte, är det bästa ”lackmustestet” just att undersöka verbsystemet.

Kurdiska Dialekter

Den nordliga huvuddialekten kurmancî (kurmandji) talas av kurder i Turkiet, Syrien, delar av norra Irak, delar av västra Iran och Sovjetunionen. Detta är en dialekt som talas av flest kurder. Eftersom Turkiet inte erkänner det kurdiska språket finns där inte heller några språkvårdsmyndigheter som kan normera kurdiskan. De som tagit på sig denna uppgift är istället organisationer i exil samt myndigheter i Sovjetunionen, framförallt i den armeniska delrepubliken.

Den sydliga huvuddialekten, ofta kallad soranî, talas i Iran och Irak. Tack vare att kurderna i Irak lyckats hävda sina kulturella rättigheter är soranidialekten den mest utvecklade idag.

Utöver kurmancî och soranî finns två mindre dialektgrupper, goranî/zaza samt lûrî/feylî.

De kurdiska dialekterna skiljer sig på många sätt men de är ömsesidigt förståeliga. Kurder från olika hörn av Kurdistan har ungefär lika lätt eller svårt att förstå varandra som skandinaver från olika delar av Skandinavien. I det ena fallet talar man om olika dialekter, i det andra om olika språk. (Till vardags klassar man de nordiska språken på grunder som är mer politiska än språkvetenskapliga).

Kan man skapa ett kurdiskt riksspråk?

En av de mest utmanande uppgifterna i ett framtida självständigt Kurdistan kommer att bli att skapa ett enhetligt riksspråk.

Det kurdiska språket har en stor potential att bilda nya ord och det är också möjligt att låna in främmande ord. Idag används många låneord för företeelser som hör nutidssamhället till. Men vilka ord man lånar beror på om man befinner sig i Iran, i Turkiet eller i en europeisk exilmiljö.

Kurdiska kan skrivas med tre olika alfabeten; det arabiska, det latinska eller det kyrilliska. Kurmancî skrivs vanligen med latinska bokstäver medan sorani skrivs med arabiska. I princip är de tre skriftsystemen utbytbara mot varandra och man kan om man vill använda vilket som helst av de tre alfabetena för alla dialekter. Om folk från alla hörn av Kurdistan ska kunna kommunicera med varandra, bör man naturligtvis ha ett enhetligt skriftspråk. Vilket alfabet som bör dominera är mer en politisk än en språkvetenskaplig fråga.

Den djupaste skillnaden mellan dialekterna ligger inte i uttalet utan i grammatiken. Det är lätt att låna in ett lokalt ord från den ena dialekten till den andra. Däremot är det mycket svårt att göra sig förstådd om man blandar de olika dialekternas sätt att bygga riktiga meningar.

Exempel:

Kurmancî:

Soranî:

Svenska:

Jag sade i mitt hjärta (jag tänkte för mig själv).

1. min, mig, (jag vid omvänd verböjning)
2. i, inom, inuti
3. hjärta
4. bindeändelse, motsvarar engelsk of-genetiv
5. själv, egen, min, mig, sin, sig etc
6. sade (3:e person singularis)

I sydkurdiska bygger man gärna på orden med kedjor av ändelser. Dessa fungerar som grammatiska byggstenar. De är få till antalet men kan kombineras på många sätt och får sin betydelse efter var de placeras i satsen. Nordkurdiskan är mer analytsik med olika småord för att uttrycka motsvarande funktioner. I gengäld har nordkurdiska vissa kausus- och genusformer som helt försvunnit ur suleimaniediealekten.

Om man ska skapa ett kurdiskt riksspråk måste man antingen låta en dialekt ta dominansen över de andra eller konstruera fram syntetisk blandning. Om kurderna lyckas erövra sin frihet kommer det att krävas stor klokskap av de ledare som ska lösa språkfrågan. Men man bör hålla i minnet att många nationalstater som finns idag på något sätt har lyckats lösa problem av samma svårighetsgrad. Att kurdernas dialekter fortfarande glider isär är först och främst ett resultat av att deras land hålls ockuperat av fyra olika stater.

Dimensionerna av förförljelsen och förtrycket mot det kurdiska folket under den snart 100 åriga turkiska kemalistiska diktaturen är så hänsynslöst stort att det har orsakat stora medvetenhets luckor och till och med spår av mentala störnngar hos den förtryckta kurdiska individen. Den gemene kurdens medvetenhet om den kurdiska historien, språket och kulturen har fått sig en rejäl skada. Majoriteten av kurder har aldrig fått någon skolundervisning på sitt eget språk. Assimileringen, turkifieringen, arabiseringen och persifieringen på kurderna har varit så intensiv att merparten av kurderna idag inte ens kan prata en grammatiskt korrekt kurdiska och inte heller kan mycket om sitt folks eller sitt lands historia. Det råder står okunskap bland majoriteten av den kurdiska befolkningnen om den egna historien, språket, litteraturen och kulturen.

Ordet kurd var förbjudet att uttala under många decennier i Turkiet. Det är bland annat därför det kurdiska folkets historia fallit i glömska. Denna negativa effekt ser vi när kurder inte ens har någon vetskap om att i Kaukasien lever kurder sedan länge i historien. Många viktiga historiska kurdiska imperierna bildades i trans-Kaukasien. Efter att ha levt ett sekel under intensiv förföljelse och förtryck, har man helt och hållet glömt bort en stor del av den kurdiska befolkningen som lever i Kaukasien.

Kurdistan är inte delat i fyra delar utan det är tyvärr i fem (5) delar. Det har blivit en kliché att säga att ”Kurdistan är delat i fyra delar mellan Turkiet’ Iran, Irak och Syrien. Men det är ett faktum att Kurdistan är delat i fem delar och den femte delen är under ockupationen av staterna Armenien och Azarbadjan. Kurderna har tyvärr hittills saknat en relevant och korrekt information om sin historia på grund av det stora förtryck, förföljelse och assimilering som har orsakat stora luckor i folkminnet hos kurderna. Den befintliga skriftliga informationen om landets historia har man inte heller kunnat nå på grund av samma anledning. Därför har de som varit intresserad av kurdernas och Kurdistans historia inte heller fått en riktig bild av Kurdistans histora.

Efter Iran-Irak kriget som bröt ut i början av 1980-talet och efter militärkuppen den 12 september 1980, i Turkiet, flydde en stor kurdisk folkmassa till utlandet. De flesta kurder flydde till Europa, men också till Amerika, Kanada och Australien.

Kurdiskan > Latin

ÅTTA (8) på kurdiska heter = hesht

Det vill säga 7 + 1 eller när vi gömmer våra båda tummen då antalet fingrar som vi ser, 4+4

På tyska läses detta som; acht.

Adar heter den första månadens namn på kurdiska (motsvarar månaden marsh, den första månaden i den gamla kurdiska kalendern. Det nya året börjar med våren (som även kallas för New+roz som betyder ny dag). Därför är månaden mars den första månaden i den kurdiska kalendern.

I latin heter det September (då är den sjunde månaden enligt denna kalendern) HEFT.. (”F”:et i kurdiskan har blivit ”P” i latin.).

På kurdiska HESHT betyder åtta – I latin Oktober dvs den åttonde månaden.

På kurdiska NEH betyder nio – I latin November dvs den nionde månaden.

På kurdiska DES/DEH betyder tio – I latin December dvs den tionde månaden.

Kurdiskan – världens nionde stora språk

Det kurdiska språket är så rikt, gammalt och rotat språk att det inte kan jämföras med ett hopkokt, syntetisk språk som turkiskan. Kurdiskan är ett av de äldsta språken i den delen av världen där civilisationen föddes och utvecklades först. Kurdiskan föddes och utvecklades parallellt med civilisationen enligt ett studie som gjordes för 30 år sedan och dess rön publicerades på Tidskriften Nature (Autumn 2003)

Enligt Wikipedia, världens största digitala ordbok, är kurdiskan det 9: e språket i världen med 721599 ord just nu.

Per Linde

Från Foundation For Kurdish Library & Museum